Ibland så kan man känna att det kan behövas en liten morot till att överleva en dag som känns lite extra jobbig, eller hur? Ni vet när man drömmer sig bort en sekund? Så visualiserade i princip hela dagen om att jag snart skulle få komma till stallet, lägga mina händer på en varm och skön hästkropp och stoppa in min näsa på valfritt härligt ställe och bara andas in doften.
Det finns ju fakta på att djur påverkar oss mentalt på många sätt, men det är häftigt att få uppleva det också. Jag fick gosa med den här herren igår igen: Zulle. Han är stor, lite stingslig att ha att göra med men han har hjärtat på rätt ställe. Jag hade lite extra tid på mig så jag passade på och körde lite massage på honom ( mest som i att vi fick bonda tillsammans, jag har ingen susning om vad jag gör!) och ni vet när en katt spinner när man myser med den? Hade Zulle kunnat spinna hade han gjort det, dom andra i stallet verkligen såg hur har njöt. En bra start innan själva ridlektionen, som förövrigt gick HUR bra som helst! Jag utvecklades lite kände jag. Det är en fingertopskänsla att rida, mer än vad man kan tro om man aldrig har suttit på en häst. Som min ridlärare sa:" När vi lär ut till dom små hur man ska sätta igång en häst eller sakta in så lär vi ut med enkla medel. Såhär gör du en halt, så här klämmer du för att få den i trav. Men när vi vill få häst och ryttare i samspel med varandra så är det många fler faktorer som spelar in. Balans på häst och ryttare, en bra takt, med små hjälpmedel ska hästen vilja framåt, liksom rulla fram i trav mer än att den kastar sig framåt." Fingertopskänsla. Jag har mina små saker som jag behöver tänka på ( jag har lätt att låsa mina handleder och det märker Zulle av på en gång och visar det otroligt tydligt!) men jag tänker ta med mig från lektionen hur min ridlärare ropar Braaaaaaa dääääär Camilla, DÄR har du honom! Min känsla igår var lika hög som hästen är hög. Att jag var helt slut i kroppen och benen gav vika när jag hoppade av behöver vi inte tala om haha Tur att man är vuxen nu och kan skratta åt det när man ligger som en liten blöt pöl på marken, med tyglarna i handen och hästen kollar ner på en! Jag landade fint på fötterna och kände "YES jag klarade det!" och sen gav benen vika och jag föll haha Men jag tar med mig känslan idag av att jag utvecklades igår. Att jag kunde ta in vad min ridlärare sa och kunde utföra det på hästen, som i sin takt gjorde det jag bad den om utan att vi missförstod varandra. Det är en magisk känsla, att sitta på en så pass stor häst och få det där samspelet tillsammans. 
 
Nu kör vi, onsdag och allt. Det råkar vara en röd dag idag så jag får i alla fall väldigt bra betalt av den här dagen! 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress