Jag hade planerat att köra igång den här måndagen med lite yoga. Att vakna lite tidigare än tänkt och starta den här veckan på ett mysigt sätt. 1) Jag drömde en sån där jobbig dröm typ som när man springer men inte kommer framåt ( eller i mitt fall: Jag skulle precis iväg med en taxi till flygplatsen och inser att jag varken har packat ner bikini, necessär eller någonting viktigt. Jag återkom också till den drömmen, hur ofta gör man det egentligen??) och 2) det låter som att jag bor på en båt. Det står någon fast modul på min gata och typ suger ut slam eller något från husen mitt emot mig så det har låtit i 1 timme som att jag bor på ett båtvarv haha Så det blev ingen yoga, skulle inte kunna fokusera!
Men må-bra-känslan finns kvar i kroppen från igår. Ridlärarna sätter mig på min älskade Akrobat hela tiden (inte mig emot) så trots att vi fick kämpa lite så gick det över förväntan! Några hoppskutt och en jävla massa markarbete ( bommar ). Hästen jag älskar så mycket är inte den lättaste hästen. Han är lång, stor, behöver en fast hand ( tills han börjar arbeta rätt, då dansar man fram), han kan ha haft en sämre lektion dagen innan som sitter fast i huvudet på honom och då tar det tid att övertyga honom om att den här lektionen kan bli bättre och att jag som ryttare är annorlunda. Han tjurar ner sig och blir en svårknäckt nöt haha Jag som ryttare har börjat märka att jag är lätt på handen, tar inte kommando på det sätt som kanske kan behövas och blir lite proaktiv på ryggen ( inte som i att jag ÅKER häst, utan mer i att jag inte blir så tuff, det är ändå ett djur på 500 kilo, ibland behövs det extra tjurskallighet i mig också haha). Ridning är så mycket mer än att sitta och åka med. Varje lektion är utgången att man ska få lite harmoni med en häst, ett sammarbete mellan häst och ryttare. Jag får gåshud när jag märker att Akrobat, i det här fallet, börjar söka sig nedåt med huvudet, blir lättare i munnen, börjar trampa under sig med bakbenen och blir AKTIV i sina gångarter. Det är en sån sjuk känsla att sitta 2-3 m upp och ha ett vilt djur under sig som arbetar MED en. Som min ridlärare sa: "Vissa gånger, när det har gått lite sämre, funderar man på varför man inte bara börjar samla på frimärken eller något. Så får man tänka på det i någon timme eller dygn och inser att i hela ens själ så är det hästar som betyder något, som man lever för". Det är sant. Jag betalar 6000 kr / år ( då har jag ändå halva räkningen) och det är mina mest välspenderade pengar. Hela min själ mår bra av det här. Gemenskapen i stallet, ridlektionen, när man helt plötsligt får ett hästhuvud som vilar på sin axel och känslan av "här och nu". Det går inte att sitta på hästryggen och tänka på vad som kommer hända nästa vecka, man måste vara väldigt närvarande, annars finns risken att du trillar av haha
 
Har jag någon hästmänniska här? Eller x-hästmänniska? 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress