4 februari 2019

Som ett pussel

allmänt

 
 
Här i förra helgen när jag var ledig så cyklade jag och min kära syster hem till våra föräldrar (för att hämta bil) och såg detta. HUR VACKERT ÄR DET INTE?! Man ser ju varenda liten kvist som hänger ner från trädkronorna. Att solen lös just där och då gjorde väl sitt till. Här kan jag tacka min grymma zoom som jag har på min nuvarande kamera. Den här lilla skogskanten är väl kanske lite drygt 1 km bort från där vi stod när jag fotograferade? Det är en trädgård emellan, ett stooort fält och en tågräls. Inte tokigt allts! Det är ett krav på obejktiv för mig sen när jag köper ny uppsättning, det måste gå att zooma bra. På den här ängen red mina grannar med sina hästar när jag var en liten skitunge, gissa om jag var avundsjuk på dom. Det såg så himla härligt ut!
Jag kan väl annars erkänna att jag också är lite trött på vinter och snö ( det är ju en sån REJÄL sådan också i år) men vi kan väl ändå komma överrens om att det är galet vackert ute just nu. Men jag har lätt att vanda iväg med tankarna om att våren är på ingång, trots att det bara är början på februari. 
Så! Jag tänker embrace:a att det är vinter fortfarande, klä på mig hundra lager med kläder och ta mig ut och se hur kameran och jag kan make some magic idag. Jag är dunderförkyld just nu och kan därför inte gå och träna som jag hade planerat och jag står inte ut med att ha en heldag instängd i min lägenhet, men lite friskluft kan aldrig bli fel!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress