Vilken rysare i natt! Var det någon som höll sig kvar i soffan hela vägen ut på Valvakan? Jag gillar att få höra tacktalen från alla partier då det känns som mest "äta" från partiledarna så jag höll mig kvar tills Löfven hade haft sitt. Men det tog ju sin lilla tid och det är ju ändå en arbetsdag idag haha Jag tycker att det säger väldigt mycket om hur dom tackar och inte blir i politikerrollen på samma sätt som när dom står och ska tala för sin sak i en debatt. Det säger väldigt mycket om Jimmy Åkesson att det första han gör är att hata på journalister... Han kan inte lyfta upp sig själv utan att trycka ner någon annan först, att folk inte ser det. Jag gillar att trots att dom faktiskt har fått en rejäl ökning i sitt parti så är det I N G E N som vill samarbeta med dom. Om vuxna, välutbildade människor står och säger att dom vägrar det, att det blir 7 mot 1, det säger väldigt mycket om ett sånt parti tycker jag. Jag blir mörkrädd över att det har varit en sån stor fluga i förstagångsväljarna att rösta på SD, att dom inte är källkritiska trots att dom är födda med internet i bröstmjölken. Att dom väljer parti genom vad kanske ens vänner har tänkt på. SD rider på en jättevåg just det här valet, en våg av rädsla och arghet. Tänk att man kan ha ett parti grundat på dom känslorna. 
Jag hoppas att det är dom röd/gröna som får störst mandat i år. Jag har inget emot dom blåa, men dom känns ändå som dom som har lättast att bli övertalade av SD, eller har jag bara en magkänsla som har fel? Den här pajkastningen som partiledarna det här året har haft mot varandra i sina chanser att tala FÖR sitt parti ( men istället valt att tala MOT andras partier) är ingenting jag som person gillar. Jag dras inte till en ledare som står och skriker på andra eller kallar någon för något dumt. Jag röstade inte på S, men jag gillar hur Stefan står fast, lugnt och skönt, medans dom andra klöser med sina klor. Det är som Kristersson sa: "Jag har inget emot partiledarna, jag kan skilja på sak och person". Jag har på något vis förtroende för honom (Stefan), trots att han inte är den partiledare som jag la min röst på. 
Nu har vi några dagar framför oss innan det är spikat vilket parti som vinner och om det blir rött eller blått som får mest mandat i Riksdagen. Jag hoppas att det är som i sagorna man fick höra när man var liten: Det var mörkt, jobbigt och eländigt nästan hela vägen. Men till slut segrade dom goda och vi levde lyckliga i alla våra dagar ( eller åtminstonde i 4 år till, tills nästa valperiod). 
Jag har som sagt inget emot varken blåt eller rött i år. Jag gillar att det förut var hysch hysch med vilket parti man röstade på, att det inte var något man pratade om. I år känns det som första gången som man antingen var Främlingsfientlig eller Icke Främlingsfientlig. Att när det kommer till kritan så står alla 7 partierna för samma saker, samma värderingar och att vi har 1 parti som inte är lika medmänskliga och står för samma mänskliga rättigheter. Ni får gärna tycka att jag är dum i huvudet här, men det finns ingenting ni kan tycka eller skriva som kommer få mig att rucka på vad jag står för. För allas lika värde.
 
Jag pratar ogärna politik för att jag egentligen inte är särskilt intresserad och jag erkänner att jag inte är tillräckligt utbildad i sakfrågorna. Men jag anser att det är min rätt som kvinna och människa att stå upp för alla människors lika värde. Att slåss och höja min röst för alla dom där ute som inte känner att dom har någon talan. När det blir smårasistiska uttalande. När folk är snabba på att döma folk. Då är jag inte tyst. När det blir orättvisor, mot kvinnor, barn, ensamkommande eller män, då höjer jag min röst. Det kallas civilkurage och det är något som jag tycker har försvunnit på denna planet.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress