Jag visst att jag var en kreativ person som gillar form och färg på olika vis. När mina vänner i skolan valde filosofi eller psykologi som "Eget val" på schemat (typ som en extra kurs som man fick välja vad man ville göra på) så valde jag Bild. Det var 2-3 timmar i veckan där jag fick vara kreativ och sluta tänka på tråkiga saker som matteekvationer eller politik på samhällskursen. Här fick jag skapa något. Det gjorde mig inget heller att jag fick vara ensam i det här, att min "klick" av vänner hellre var tillsammans i något annat klassrum. Redan där gjorde jag det som var bra för MIG och som skulle gynna mig i både välmående och betyg. Jag gick därifrån med ett stort MVG i betyg och det stärkte mig. 
Jag har varit lite vilsen i några år med just den kreativa sidan av mig. Ritandet försvann allt eftersom och mitt "Jag" blev lidande. Folk såg mig som en "tränings-tjej" eftersom det var det som jag portätterade fram här på bloggen och på sociala medier, men det var bara en liten del av den jag var, plus att det fick mig att fokusera på annat än sjukdom och elände som finns omkring mig (också en grej jag inte skriver om här). Det blev en tydlig riktning och något som gav mig endorfiner. Jag älskar fortfarande träning i olika former och gör det för att få min kropp att hålla och må bra, men det är inte den där utseendefixeringen som gäller längre. Det spelar ingen roll om jag har en fastare rumpa om mitt inre "Jag" är skört. 
Sen hittade jag fotograferingen. Jag har väl alltid gillat att fotografera, men på olika vis mot idag kanske. Jag kan önska ibland att jag var mer intresserad och tålmodig med kameran på min resor som jag har gjort genom åren. Jag kan kolla på mina bilder från förr och önska att jag tog mig tiden till bättre bilder. Men man lär så länge man lever! Jag känner i mitt hjärta att Menorca på lördag är första resan som jag har kunskapen med mig i ryggen. Jag tänkte inte förut att man kunde fotografera ur olika vinklar utan jag knäppte bara rakt upp och ner. Oftast också med känslan av att "få det gjort" så att inte min syster ska behöva vänta på mig.
Mitt " Jag-vill-inte-vara-någon-till-last" sitter djupt rotat hos mig. Men nu är jag så himla taggad på att få uppleva en anna värld dels genom att läsa en bra bok på stranden eller gå promenader längs med stigarna som finns där, men också att få vara kreativ med min kamera. Att ta mig tid till det.
 
Här har ni några bilder jag inte trodde skulle bli bra från förra veckan. Klockan var fortfarande tidigt på morgonen och jag hittade en av alla hundratals vattendrag som finns här i Sala. Gröna Gången heter den och ni ser ju av vilken anledning den heter det. På sommaren är jag inte här för det är rena orm-fästet och jag utsätter mig inte för det, men den här tiden på året är jag mer än gärna där! SIDE NOTE: Ni som har sett Jordskotts första säsong kanske kommer ihåg att det var en vit "gubbe/väsen" som åkte i en liten bäck och under en bro där det satt en person. Det är den här bron! Det tog mig lång tid att inte bli nojig över det när jag gick här haha
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress