Så var man hemma då! 12 timmar från dörr till dörr och nu sitter jag i mitt kära lilla hem och känner... melankoli? Det är alltid konstigt att komma hem tycker jag. Från att ha det varmt, ha sällskap av syrran hela tiden och ha närheten till hav och natur. Till att komma hem till ett halvhärligt Sverige haha
Flygdagen igår gick väl fint förutom lite krångel med att ta sig till en heeeelt annan terminal på El Prat. Herregud, jag visste att den var stor, men inte att man var tvungen att ta sitt pick och pack och ta en jäkla BUSS för att åka till andra sidan. Vi såg något stort fotbollslag också i röda kläder som traskade till sin stora buss. Folk tog selfies och hade sig. Jag som är noll intresserad av fotboll märkte inte ens att vi gick in i deras lag när dom gick haha Annars gick allt bra! 
Men det känns onödigt att komma hem faktiskt. Ja visst, det är alltid skönt att ha sin egen säng och rutiter och yada yada yada, men inget slår att få ha havet ett stenkast iväg och att få läsa en bra bok i solen. Eller att ligga här i vattnet som på bilden. 
En sak jag faktiskt har känt mig riktigt taggad på är att komma tillbaka till träningsrutiner! Komma igång igen och lyfta lite vikter igen och jag är (tro det eller ej) taggad på att komma igång med löpningen. Jag behöver det här för att få min kropp back on track igen, både fysiskt och psykiskt. 
Den här semestern har varit ALLT som jag har vela ha: Inget smink, inte ens borstat håret, ätit en massa melon med lufttorkad skinka, läst böcker, skrattat och varit på upptäcksfärder. Men nu är det back in business som gäller för jag har egentligen jobbhelg just nu och ska åka till jobbet om bara någon timme! 

29 september 2018

Cala Mitjana

Menorca

 
 
 
 
Så var den här semesterveckan över för den här gången! Just nu sitter vi på flygplatsen på Menorca och väntar på att få borda på planet som ska ta oss till Barcelona. En lagom och mysig liten flygning på 30 min haha Sen väntar det 3 hela timmar på El Prat för att få gå ombord på älskade Norwegian. Vi har rest hittills med Vueling och jag litar inte på dom ett smack, det är typ som RyanAir fast för Spanien. Så ni håller vi tummarna för att det går vägen det här, att vi inte blir försenade en massa och kommer iväg till Barcelona som vi ska! 
Men vilken vecka vi har haft hörrni. sol, bad, god mat och en vecka helt i slöandes tecken. Ja, förutom att vi har räknat ut att vi har gått mellan 2,5-3 mil den här veckan haha Det är bra backigt i Cala Galdana så man får in vardagsmotionen väldigt bra!
Just nu känns det bara tråkigt och lite ledsamt att åka hemåt till ett väder som är både kallt och ruggigt, men bara vi kommer iväg med första flyget nu så blir man inställd på att det är hemåt vi ska. Resdagar är väldigt sällan upplyftande! Mycket vill ha mer, eller vad säger ni? 
 
Här har ni vackra Cala Mitjana förresten! En bra promenad hit i vackra stigar ( Cami De Cavalles ) och så kommer man ut till det här som en vacker tavla. Det har blåst lite den här veckan så vattnet har inte varit så där perfekt turkost som det var sist och det blev höga vågor här, men ni ser ju hur fint det är ändå. Mer turkost vatten än så här kan det väl knappast bli? 
 
Håll tummarna för oss nu att dagen går som den ska! Inga tokigheter och flygplan som går sönder. Att flygkaptenen hittar till Stockholm och allt det där!
 
 
 
 
Igår kväll snörade vi på oss våra skor och tog en rask promenad ( ofrivillig eftersom vi ville se någon slags solnedgång) mot utkiksstället jag visade er vid Cala Macarella. En promenad på 45 min cirka och vi hann precis komma i tid för lite färgsprakande i luften! Nu är det väl så att om jag har rätt iställning på kameran ( inte fotar med AUTO) och zoomar in något fruktansvärt så blir det dom här färgerna, det var inte så här över hela himlen, men det förstår ni säkert ändå. Men kolla in så fint! Lite Lejonkungen-känsla i dom med solstrålarna som sträcker sig upp över berget. 
Sen var det bara att kuta ännu fortare hem genom skog och mark haha Det finns inga lampor längs med den här skogen och vi hann precis komma ut ur den innan den blev becksvart. Om vi var trötta efter typ 1 mil i terräng? Ja. Om jag blev nöjd som hann med solnedgången? JA. Solen är verkligen min favoritstjärna, både på dagen och när den går ner för kvällen. 
 
Vi har börjat att få känslan i våra kroppar att det snart är över det här med semester. Inte så att vi längtar hem eller något, utan det känns som att hjärnan börjar ställa om sig till att det är slut nu. Jag fick den känslan redan i morse vilket är helt galet då vi hade 2 helt underbara dagar framför oss! 
Vi har precis kommit hem efter en heldag med lite vandring, sol, bad och slöande i vår bukt, med en bok och godis. Det vankas middag om ett litet tag och det kan behövas, jag är riktigt seg nu! Vi har lite drygt 700 m upp till vårat hotellrum från stranden ( i rejäl uppförsbacke) och jag riktigt kände hur benen kändes som cementklumpar hela vägen nu. Någon typ av energi behövs i den här kroppen! 
Men först: Bli av med den här sandstranden som har hamnat innanför min bikinitrosor, mot duschen!