God morgon du härliga söndag! Eller ja, det var någon som stod med en lövblås runt hörnet där jag bor och blåste i säkert 1 timme innan jag pallrade mig upp. Men that´s life! Jag hade i alla fall en uuunderbart skön "första sommardag" hemma hos mina föräldrar igår. Solsken, prat, fika, rosévin och jag lagade min pasta a l`amatriciana vilket blev en hit tror jag. Första dagen för i år i alla fall med bikini på utan att frysa! Äntligen är vi inne i den bästa tiden på året: När vi har allt framför oss. Jag är orimligt taggad på den här sommaren eftersom förra sommaren gömde jag mig i skuggan med byxor på för att inte exponera min HSP-utslag från tårna upp till rumpan.Jag är så himla tacksam över 1) att dom är borta 2) jag kan få njuta av saker utan att veta att det kommer ömma på hela huden efter nya utslag som ALLTID blev om jag gjorde något som krävde lite energi. Jag festade 2 gånger förra sommaren ( födelsedagsfirande, annars hade jag aldrig gått ut) och dom nätterna tillbringade jag inte med jordens hungover utan det var insmorning av olika kortisonsalvor från rumpa och neråt och tårar. En rejäl ångestfylld tid som jag är relativt säker kom i fatt mig från vintern och framåt. Ni vet det klassiska: Undangömda känslor som till slut kommer fram. Men jag är tacksam så här i efterhand. Ingen finne i världen kommer att sänka mitt självförtroende, en extra bristning kommer inte att vara hela världen för mig och jag är otroligt glad över min hud som den är idag: Frisk. Jag har tillbringat alldeles för mycket tid den här
vår-tiden med att vara orolig över nya utslag efter varje "trigger-faktor" som jag hade förra året. Dansa/festa, träning ska vi inte ens prata om, en middag ute med vänner och sola. Det var saker jag visste med 100 % säkerhet att det skulle bli ett bakslag när jag kom hem igen. För mig som redan är extremt bekväm och gärna hänger hemma gjorde det inte direkt att jag blev så sugen på att träffa folk igen.
Men nu har jag lyckats träna utan bakslag, festa utan problem( ni vet, dansa menar jag), aptiten är tillbaka och jag känner mig mer och mer i nuet om ni förstår hur jag menar? Jag kommer inte ihåg mycket av förra sommaren faktiskt. Min vän Annas 30-årsfest gillade jag ( tills jag fick myggbett deluxe på min redan utslagna kropp och då fick blodblåsor som kliade tills jag grät haha) och Ystad i 1 vecka med min syster/klippa i livet. Ananrs kommer jag inte ihåg så mycket, för jag var i tankarna redan långt borta. 
Jag är en tjej som är lösningsorienterad, så vad har jag gjort för att göra det här bättre?: Varit snäll mot mig själv. Låtit känslorna få komma. Inte burit på det ensam ( vilket är lite av min grej som färgen"grön person"). Sökt hjälp och råd från KBT. Yogat. Sluta träna med ett mål i sikte. Börjat att rida ( min räddning på så många plan). Accepterat är ett ord jag vill säga på något vis. Acceptera att så här är situationen IDAG, men det är inte den jag är eller vill vara i framtiden. Jag är den som vill bry mig om andra mer än om mig själv, som hjälper till när någon vill ha hjälp, den som skickar fina tankar till andra utan att dom kanske vet det och som bjuder på ett skratt. Det tog mig typ 1 år att komma dit igen, men mer och mer börjar det komma. Kroppen är så fantastisk på många sätt och vis och den säger till på skarpen när man måste lugna ner sig och börja om från början. Men jag tror att det är viktigt att först acceptera och sen reflektera över vem det är man egentligen vill vara. 
Jag har kanske varit det absolut tråkigaste Jag det här året, men det har hjälpt mig att komma till ro igen. Det har hjälpt mig att börja längta igen. Inte känna att allt är ett tävlingslopp fram tills det är något inplanerat ( ni vet den där känslan i skolan när man hade något jobbigt framför sig och tiden bokstavligt talat FLÖG fram?). 
Allt får ta den tid som just du och din kropp behöver, det viktiga är att man försöker göra något bra för sig själv. Jag mår bra av att röra på mig, att vara kreativ, umgås med folk i lagom mängd, sjunga och hänga i stallet. Precis det som jag ska göra nu: Ut och gå med en podd i öronen och sen hänga i stallet med min fina vänner där och få lite skit under naglarna. Underbart.
 
Vad mår du bra av? Gör mer av det och mindre av det destruktiva så ska du se att det kanske kan lösa sig till slut. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress