Camilla Norman

Min kärlek till stallet och hästarna
 
 
Kärleken till den här sporten alltså: Ridning. Jag blir så där härligt nyförälskat pirrig i kroppen timmarna innan stallet och sen kan det hålla i sig i några dagar efteråt! Speciellt igår. Den här herren fick mig faktiskt att känna mig DUKTIG! Oftast så blir det lite missförstånd från min sida på lektionerna och min signaler till hästen kan bli fel ( jag har ju bara ridit kontinuerligt sen typ november så det är inte så konstigt ). Men igår var det som att ALLT föll på plats. Vi hade en riktigt kul övning med mycket tempoväxlingar, volter, halvhalter ( för er som inte vet: Det är när man ger hästen signalen "heads up, snart byter vi övning!) och 2 hinder. Jag har inte hoppat på väldigt länge så själva hoppningen var väl inte direkt graciös men det struntar jag i. Men resten... Åh, resten! Känslan när man får hästen att gå EXAKT i den form man är ute efter, när den börjar söka sig neråt i rätt form. Det finns ingen känsla inom den träning jag gör som kan ge mig den känslan i kroppen och den egoboost som blir av att bli " ett med hästen". Trots ett rött ansikte på mig under lektionen så skulle jag ha kunnat fortsätta i 1 timme till, bara för att få ha kvar den känslan i kroppen av att ha fått ett 500-kilos djur att bli samlad och "under min hand" som det heter på ryttarspråk. Trots att jag vaknade 1,5 timmar tidigare än klockan idag ( 6,30, vem är jag ens?) så sitter jag med ett sånt himla stort leende på läpparna fortfarande. Det är i stallet jag hör hemma.
 
Men nu är det en ny vecka hörrni! Jag sitter med ett öppet fönster och hör fåglarna utanför och dricker kaffe framför nyhetsmorgon. Tydligen utvilad efter 2 rejäla sovmornar och redo att ta mig an den här dagen! En vän/kollega till mig ville byta pass så jag slapp supertidig dag idag och får jobba på fredag istället. Fick en längre ledig helg på det här viset vilket var riktigt härligt! Dagen börjar i alla fall med en promenad i solen med min syster. Åh, härliga energin som är tillbaka! Jag börjar känna igen mig själv, äntligen.
Ps. Kanske överdrev en aning om energin... Det är ju ändå tidigt på morgonen men det finns helt klart nivåer på morgontröttheten och den här måndagen är inte den " snälla-döda-mig"-morgonen haha
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress