Det kliar i mina fingrar. Inte på något 50-shades-sätt ( ni som läst böckerna fattar haha) utan det kliar egentligen i alla mina leder i kroppen efter att få sätta igång och träna igen! Jag klarar inte av att vara sjuk för länge och definitivt inte att vara så här inaktiv. Det är när man inte FÅR träna och röra på sig som man inser hur viktig del det är av ens vardag och rutin. Det må vara tråkigt som fasen att ta mig iväg ibland och motigt att sätta igång, men det gör något med min hjärna att få vara fysiskt aktiv! 
I natt drömde jag till och med om att jag gjorde ett slags triatlon och jag bara mosade på. Jag drömde i och för sig att jag hade stäningspasset på jobbet också och var stressad upp till öronen pga hur mycket kunder som helst som inte ville gå därifrån, så jag väljer att komma ihåg känslan att jag kunde springa snabbt som vinden och sen hoppa ner i vattnet och simma. 
Min känsla i kroppen kommer och går just nu. Mornarna är fortfarande så pass att jag inte känner för att skjuta mig själv i skallen och somna om, så det är ju positivt. Men det blir för många alvedon under dagen för att överhuvudtaget orka med att vara trevlig och relativt pigg. Är alltså inte ens i närheten av att vara piggelin. Tur att jag ska få rida på söndag, då får jag röra på mig!
Det är nästan skrattretande många som är sjuka just nu hör jag. Inga små förkylningar heller utan det är 40 graders feber hit, en hel familj ligger i influensa dit. Jag ska nog skatta mig ganska så lycklig ändå att det just nu bara är ett segt huvud och hosta. Men, jag vill ju bara sätta igång och träna igen...Det är en stor del av den jag är, trots att jag själv kanske inte alltid förstår det själv! 
 
Glad torsdag på er där ute. Jag hoppas att ni håller er friska och krya! 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress