3 mars 2018

Äntligen

allmänt

 
Haha jag blir så trött! Jag har haft öroninflammation utan att veta om det. Jag gissar lite fint att det var någonstans vid Nerja i början på november då jag fick rysligt ont i öronen när vi flög hemåt, men jag menar, alla som har flygit någon gång med en förkylning vet ju hur ont det kan göra. Men det satt i relativt länge och jag vet att jag hörde lite sämre när jag kom hem och skulle jobba igen, så det var ett tag sen minsan. Men jag har tydligen gått med den sen dess och den har liksom läkt av sig självt men ändå inte. Därav ont i bihålorna och extremt trött. Jag var också väldigt svullen i svalget så nu sitter jag här, med pencilin och en tablett som ska lägga svullnaden lite! 10 dagars stark kur. På något underligt vis så kände jag mig gladare än någonsin igår när jag fick det här beskedet: Jag har inte varit dum i huvudet eller hypokondrisk ( har funderat sen typ december om det bara är jag som är klen eller google-sjuk haha), jag har bara inte varit tillräckligt sjuk för att vara hemma, men alldeles slut på jobbet. Om ni bara visste hur många gånger jag har brytit ihop av trötthet under dom här månaderna, jag har mest tänkt att jag har blivit instabil som människa och att tröttheten var min "grej" nu förtiden. Ni anar inte hur skönt det känns att få hjälp nu och att det kan ge sig lite. Nästan direkt efter mina prickar ( Henoch Schönlein Purpura ) så fick jag alltså det här. Min stackars kropp, den som nästan aldrig är sjuk har fått bära upp mig i 1 år snart med onödiga sjukdomar! Men tänk att få tillbaka lite energi igen. Att orka åka iväg på resor ( jag har ibland funderat på hur jag ens ska kunna ta mig till Arlanda när energin är så låg för ens en tågresa på 30 min), att få lust till att hänga med vänner igen, att matlusten kommer tillbaka ( en STOR faktor hos mig när jag blir sjuk är att aptiten inte är där den är), att inte behöva skicka ut min syster ur lägenheten för att jag håller på att somna klockan 21 efter fredagkväll. Trött har varit mitt allmäntillstånd i några månader, vissa dagar har jag tagit mig igenom en jobbdag, andra inte lika bra. Hon som stod i kassan på apoteket berättade att hon hade haft en liknande förkylning ( minus öroninflammation) där det var noll feber men så trött att hon knappt orkade jobba och att dom lediga dagarna gick åt till att sova ikapp. I 6 veckor. Det är något skönt med att veta att man inte är den enda.
Sen fick jag punka på cykeln när jag redan var sen till jobbet haha En annan dag hade det här satt tonen för min dag, men jag var så glad över att få hjälp att det inte ens rörde mig i ryggen, mer än jag fick kuta på lite fortare!
 
Jag har inte varit dum i huvudet, kroppen har bara fått arbeta något så oändligt hårt i några månader nu. 
Nu kan 2018 få komma!
Angelica Wåhlin

Skönt ändå att få veta vad det är!

Svar: Ja men verkligen, nu behöver jag bara lägga fokus på att bli frisk och hoppas att medicinerna biter på det :D
Camilla Norman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress