Det här med att inte ha en gammal öroninflammation i kroppen har ju helt klart boostat mig minst sagt. Det tog sin lilla stund att komma tillbaka efter både den och sen att låta kroppen rehaba sig från penicillinet och dess efterverkning ( magsjuka deluxe) som gärna kan bli efteråt då imunförsvaret kan vara lite svajigt ett tag efteråt. 
Men nu ni! Nu börjar faktiskt träningsglädjen komma tillbaka igen! Den är inte riktigt så "bra" som den var förut när jag kunde träna 5  pass / vecka, men jag siktar inte heller på att komma tillbaka dit. Just nu vill jag att min träning ska kunna ge mig bästa möjliga chans till att utvecklas i ridningen, hålla kroppen utan skador i jobbet och göra det med någon slags glädje i det. Den här kroppen ska kunna hålla i många år till och det finns inget jag hellre vill än att hålla mig så långt ifrån skador som möjligt! Min armbåge har aldrig mått så bra som den gör nu när jag inte belastar den med tyngre styrkepass flera gånger i veckan och jag har inte känt av min stressklump i halsen på säkert 2 månader. Den tittar förbi ibland på jobbet om jag är extra spänd i halsen om jag är stressad men den går att få bort mycket fortare nu än i vintras. Det är små små steg, men jag tror att kroppen och hjärnan håller på att läka från både min halvårslånga hudsjukdom och sen öroninflammation i lite drygt 4-5 månader. Men ni anar inte hur härligt det faktiskt känns att kunna träna igen och bara vara "vanligt" trött efteråt. Inte få feber, må illa eller vara på väg till gråt varje pga total trötthet ända in i märgen.
Jag kan återigen träna och sen jobba på eftermiddagen, det gick inte för några månader sen! 
Ni vet vad man säger: Det enda en sjuk person vill i livet är att bli frisk. Jag njuter av känslan av att orka igen. Orka vara någorlunda social, orka träna, orka jobba och orka bry mig om andra och mig själv igen. 
 
Grymt löppass idag igen. 2 st på 1 vecka! Jag orkade pusha mig själv liiiite mer, höja intensiteten något och kände att kroppen höll mitt tempo typ hela vägen. 4 km med snabba intervaller är det jag gillar just nu! 
Jag har kommit underfund med att jag inte gillar att springa längre distanser, utan jag är mer än intervalltjej där det inte blir så statiskt. Ska jag ta mig längre rundor så promenerar jag gärna, då njuter jag som mest. 
Det gäller att komma fram till vad man mår bra av tror jag och gå på den känslan. Utmana sig lite i taget för att utvecklas, men må bra i det på vägen. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress