Camilla Norman

Det här med vänskap
 
Jag var nyss ute och tog en skön långpromenad på 1,5 timme och lyssnade på Bianca Ingrosso och Alice Stenlöfs podd där dom pratar vänskap och relationen till vänner som man kan få, om man har tur. Vilket ledde till att jag gick igenom lite snabbt i huvudet hur jag har haft det med vänner i mitt eget liv, lite av en rannsakan kan vi väl kalla det. 
När jag var liten ( vi pratar dagistid ) hängde jag mycket med killarna på dagis ( förskola kanske man säger idag, men jag gillar ordet dagis, jag får en mysig wibe i kroppen). Jag hade en tjejkompis som hette Berivan och vi ritade hela dagarna. Jag var en clown och pajas mot dom andra stackarna och levde livet som den som roade andra. Tills jag kom till den riktiga världen ( aka skolan ) och blev blyg som tusan. Jag kan säga redan nu att jag aldrig har blivit ett offer för mobbing och har alltid varit vän med så gott som hela klasserna som jag har varit i. Jag vill tro att mina klasskamrater har gillat att vara med mig. Men jag har aldrig varit den som har haft många vänner omkring mig, jag har alltid haft 1 MAX 2 vänner som har stått mig närmast och sen lite ytliga vänner omkring. Jag kommer ihåg första gången jag blev heartbroken av min bästa vän på den tiden. Från att gå från att sova ihop, leka en massa, skriva brev till varandra och hänga varje dag efter skolan till att hon sa rakt ut att hon ville sluta umgås med mig och sa till mitt ansikte att hon trodde att jag hellre skulle passa med Hawal. Typ sen den dagen har jag ju umgåtts med Hawal och vi vet vart vi har varandra än idag. Men jag kommer ihåg hur känslig jag blev, och omsluten, av ett breakup med en vän. Killar kommer och går, men dom gånger jag har mått som sämst så är det pga bråk med vänner. Har man sårat mig som vän så sluter jag mig och skyddar mig själv genom att sparka bakut. Mest för att inte mitt hjärta ska brista. Jag har alltid valt vänner som på ett eller annat vis har lämnat mig, vi kan kalla dom karasmatiska typer som har lätt för att vända kappan efter vinden. En period i mitt liv hade jag 3 vänner. That´s it. Jag umgicks mycket med mig själv, på andras vilkor eller med min familj. Sen kom gymnasiet och det blev en vän-boom! Jag fick många nya vänner, umgicks mycket med alla både på fritiden och i skolan och min tid spenderades på msn. En sjuk kontrast från att ha umgåtts med i princip i ingen på fritiden och hellre hängde i stallet haha Återigen sökte jag mig väldigt gärna till att hänga med killar för deras okomplicerade sätt att vara på, så som på dagis. När det var Havet Stormar på tjej-sidan av mitt gäng så var det en lyx att få hänga med killarna som spelade dator eller gitarr. 
Idag är jag tillbaka på 2-3 kompis-sidan igen. Det har rensats från min sida. Från att vilja vara alla till lags och inte tänka ett dugg på vad jag vill ha ut av en vänskap så har det gallrats. Självklart hör det till att vi alla växer upp, startar nya vuxenliv med relationer och nya städer. Men jag har funnit någon slags inre fred med mig själv att jag inte behöver ha ett dussin nära vänner. Jag har max 3 st som jag kan kalla nära vänner idag och många i ringen utanför. Och det är okej så! Mitt liv defineras inte av mängden vänner, bara jag vet var jag har dom få jag har. Jag kommer mer och mer underfund om att man kan ha olika vänner för olika syften. Jag har vänner i stallet, jag har en härlig vänskap med många på jobbet ( vissa umgås jag med utanför jobbet också), jag har min närmsta klick Hawal och Lina, min bästa syster och sen allmänt bekanta. Men eftersom jag är en introvert typ som knappt festar, går ut och dansar eller är center of attention så tror jag om mig själv att det är svårt att lära känna mig. Eller det är min egen uppfattning om mig själv, sen vet jag inte hur andra uppfattar mig. Det skulle vara spännande att höra hur andra uppfattar mig eftersom jag är totalt omedveten och obrydd om vad andra tycker. 
Vi alla är ju olika som personer på jobbet och på fritiden och på jobbet är jag nog glad, framåt, pushande och tar tag i saker medans jag på fritiden är "lagom". Hemma får jag tid att ladda mina batterier så att jag sen kan vara härligare på arbetstid. Jag får energi av att vara trevlig mot andra, men det är vikigt att jag får tid till att vara tyst också. Därav att jag har ungefär 8 böcker som står och väntar på att bli lästa av mig i sommar haha 
 
Vänskap är något jag värderar högt hos mig. Ett förhållande med någon kille/tjej kan vara flyktigt, men utan min cirkel av mina närmsta vänner vet jag inte vem jag skulle vara idag. Det är lite sorgligt att gå på semester nu i veckan kan jag tycka, att inte få umgås med mina härliga solstrålar på jobbet varje dag. Att inte komma dit på ett pass och bli mött av ett stort VÄLKOMMEN och kanske en kram eller två. Jag njuter som tusan av just den här tiden i mitt liv med såna här härliga vänner på jobbet, för krass som jag är så vet jag att det inte kommer vara för evigt. Inte sagt att det kanske blir något sämre, men något annat bara. 
 
Det är bra med att lyssna på poddar ibland. Man får fundera över sitt eget liv och reflektera lite. Det är svårt med nya nära vänner i vuxen ålder tycker jag, det är så få tillfällen man träffar nya människor på ett naturligt sätt som kanske inte innefattar jobbsituationer. Det kan jag tycka nästan är det bästa med att ha fått bli en del av ridgruppen jag är i just nu, att få umgås med likasinnade häst-nördar som mig själv.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress