\n
\n
 
\n
\n
\n
 
\n
\n
\n
 
\n
Jag är en av dom där som kan vakna upp ibland och bara HOLY F*CK vart har tiden tagit vägen! Jag tror fortfarande att jag är 24 år ( nu är ju inte det direkt 10 år sen..) eftersom jag alltid har känt mig som 24, även när jag var 18 haha Jag går ihop bra med dom som är 18 år och några av mina absoluta favoritkunder kan vara mellan 40 och 75 år. Jag har ett par grannar som bor i ett hus mittemot min lägenhet som jag vinkar till lite då och då och dom väljer så gott som alltid att gå i min kassa och dom är nog runt 70-sträcket eller äldre. Jag tror på att visa samma slags respekt för både äldre och yngre och vara snäll mot dom som förtjänar det.
\n
Men om vi kommer tillbaka till det här med tiden. Jag har ansetts vara "vuxen" i 8 år nu. Flyttade hemifrån som nyss fyllda 20 och kände själv att jag var sist på bollen att flytta hemifrån ( vart nu det kom ifrån, jag var först i mitt kompisgäng att skaffa eget..). Jag har haft samma jobb i 9 år, på samma jobb. Trots att jag får många "ska-du-inte-hitta-på-något-nytt"-blickar när jag säger det. I min hjärna har jag varit där i max 5 år, tiden rinner ju iväg! Jag är 28 år gammal ( eller ung ) och är så singel som man bara kan bli och är vääääldigt skeptisk till hela den här tinder-världen som är idag. Jag trivs väldigt bra med att vara det också, att vara singel, plus att jag är till mestadels Grön(Omgiven av idioter) och hatar förändringar haha. Tinder skrämmer mig lika mycket som en rejäl spindel kan göra. De flesta jag känner som är i ett förhållande(nästan aldrig andra singlar, dom vet hur svårt det är att dejta) har i något skede frågat mig varför jag inte går med i någon sån dag dejting-app och mitt svar är alltid: Jag vill inte ha en kö till min kassa med killar jag antingen har ratat, blivit ratad eller dejtat och det inte gick vägen. Jag har tillräckligt många som jag måste kallprata med på jobbet som det kanske kan kännas lite obekvämt med haha
\n
Men folk omkring mig gifter sig, skaffar söta små barn, har redat hunnit göra några uppbrott, förlovar sig och köper hus, och har står jag och känner mig som 24 år och fattar inte varför folk ska ha så brottom. Min livsbubbla är lite skev och skyddad på det viset! Jag har nästan aldrig någon åldersnoja och anser att livet är långt och att det finns massor av tid att hitta på saker. 
\n
Jag försökte skriva upp lite punkter om vad jag vill med mitt liv och skriva upp målsättningar. Ingen lätt uppgift ska ni veta! Jag har aldrig jobbat bra med framtida mål. Jag ser helt enkelt inte så långt fram. När jag gick hos en kbt i vintras så frågade hon mig om hur jag ser på framtida familj och jag svarade kort och gott: " jag ser inte den typiska barn+make-familjen. En familj kan vara en man + hund om det vill sig. Barn är inte ett måste, men helt klart en bonus om det känns rätt där och då." Jag antar att familj är något man vill ha när det känns rätt med den snubbe man skaffar, om ens då. Familj kan komma i så många olika konstellationer!
\n
 
\n
Men om jag ska dela med mig av lite "mål" som jag vill med mitt liv, högt och lågt:
\n
 
\n
1) Ha ett ställe (lägenhet eller hus) utomlands i något varmt land. Det vore underbart med något eget där jag kan rymma iväg och få lite sol på näsan, tänk vilken härlig människa man skulle bli!
\n
2) Skaffa en bostadsrätt eller mindre hus beroende på om jag träffar någon. Hyra lägenhet utan en liten tomt/balkong känner jag mig relativt klar med.
\n
3) Utveckla något kul nytt intresse. Jag har varit sugen på golf och efter förra veckan när jag fick slå lite så kände jag att det vore kul att lära sig någon gång. 
\n
4) Läsa språk igen. Jag vill ta upp italienskan någon gång igen och funderar på att läsa en kurs i det! Jag vet inte om jag får det eftersom jag läste 3 år på gymnasiet, men det är ju också 9 år sen. Jag får forska lite i det.
\n
5) Vara en sån snäll och glad medmänniska som jag bara kan. 
\n
\n
\n

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress