16 februari 2018

PMS-HJÄRNA

allmänt

 
 
 
När man har taggat för att hämta ut blommor i över 1 vecka, ställer sig utanför blomaffären och tänker lite fint:
" jag kanske borde kolla upp så att det faktiskt ÄR det här datumet som jag får hämta ut blommorna" och inser att nej, det är nästa vecka... Vilken enorm besvikelse av två anledningar : 1) Jag var förödande trött när jag vaknade och det tog mig 1 timme att bara få i mig en skål med yogurt och flingor. Så det är den känslan i magen idag. 2) Jag behövde lite vardagsglädje idag! Men den som väntar på något gott...
Min dag igår var skön. Jag delar upp mina dagar nu förtiden i BRA och DÅLIGA dagar enbart på hur magkänslan känns och hur pass tungt huvudet känns. Igår var en bra sådan trots lite dålga besked dåliga besked om en avlivad häst i stallet jag rider på. Jag fick till 1 timmes promenad och ni vet jur redan vid det här laget att det är som att ge mig guld. Friskluft är grejen för mig just nu. Jag har lyckats fixa matlådr som gör att jag kan känna mig lite lugn. Mitt pussel är klart. Jag lyssnade på en massa bra musik och flummade runt här hemma. Det var en bra dag helt enkelt. 
Idag då? Jag är aningens nervös och vill bara lägga mig ner och sova ett tag till haha PMS-monstret i mig är påtaglig idag men mest är jag nervös över att jag snart ska ta mig till Västerås för ett KBT-samtal. Läskigt helt klart men jag är ganska så säker på att det är exakt det som jag behöver. Lite råd. Det är som jag har sagt förut: Jag mår väldigt bra, väldigt många dagar. Men jag vill ge mitt inre den här lyxen att få landa lite, få tillbaka någon slags glädje igen ( jag vill inte ha bra och dåliga dagar, jag vill ha dagar där jag kan se positivt trots en dålig magkänsla). Jag vill sluta vara en belastning för folk omkring mig. Jag vill orka hjälpa andra och stötta dom, för i dagsläget finns det inget rum för det. Det är säkert inte bara jag som känner för att trycka på
PAUS-knappen och vakna upp till ett mindre snöigt och mörkt Sverige? Vinterdeppen är ju ändå lite av ett faktum i detta land haha
 
Att jag är öppen med att jag vill gå på KBT är ingenting som jag lägger så stor värdering i faktiskt. På samma sätt som jag tar några alvedon för huvudvärk eller voltaren för en ond muskel, vill jag på bästa sätt ge mitt hjärta och hjärna lite snällhet. Det är ingenting speciellt som har hänt måste jag ändå flika in, det är bara 5 år av total ignorerande för mitt inre mående som har satt sina spår, tror jag. Det, plus att jag håller på att lära känna mig kropp fortfarande efter avslutande av p-piller sen i somras. Gudarna ska veta att det är påfrestande haha
 
Men idag blir en bra dag, det är jag säker på! Jag fick 30-40 min snöig promenad ute nyss, jag har lyssnat på en podd ( har ni någon härlig podd, tipsa gärna!) och det är i princip bestämt vart jag och min syster ska åka på semester i sommar! Trots att sånt alltid skrämmer mig så är det nog det som behövs också, en längtan till ett ställe som ligger mig varmt om hjärtat.
Ps. Hur fint dalar inte snön idag?? Nog för att jag vill ha vår typ NU så kan jag inte låta bli att le lite när flingorna är så där stora och fina som idag.
Anna

KBT är jättebra. Jag har gått i behandling det senaste halvåret då jag insjuknat i utmattningsdepression och det har hjälpt mig massor. Jag har precis som du struntat i mig själv under många år och bara kört på. Tillslut kom det ifatt mig. Nu är jag äntligen på väg tillbaka till arbetslivet. Jag har lärt mig många läxor längs vägen och jag hoppas att jag kan förhindra att bli sjuk igen.
Ha en fin dag. Kram

Svar: Hej Anna! Vad skönt att höra att det börjar gå åt det bättre hållet för dig, en stor eloge ska du ha! Det är läskigt det där att ta tag i sitt inre, det är så mycket lättare att behandla ett brutet ben än en bruten själ 🙂 det positiva måste ändå vara att både du och jag har tagit tag i saker och ting, det måste betyda att vi är ena krigare! Kram
Stort lycka till med vägen tillbaka med allt, jag håller två tummar för dig!
Camilla Norman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress