Camilla Norman

Obrydd Camilla, 10 år gammal
 
 
 
Fredag kära ni! Äntligen fredag. Jag har lite saker att göra nu under förmiddagen och har samtidigt tvättstugan som går för fullt just nu. Finns det något tråkigare än att behöva tvätta? Jag hatade mig själv litegrann när jag vaknade innan 8 (jag somnade inte förrän halv 1 i natt pga sent jobb och cykeltur hem som gjorde mig pigg) men nu är dagen igång och kaffet kickar nog in vilken sekund som helst! 
På dagens agenda står: Tvätta klart alla kläder, hämta ut min efterlängtade blombukett, ta en sväng på Marknaden som är här i Sala just nu, fixa iordning mig inför jobb och slå in en present. Jag får se om jag kör Marknaden idag eller imorgon, jag orkar inte stressa igenom den här förmiddagen.
 
Vet ni vad jag kom på här när jag vaknade? När jag var liten så red jag och min dåvarande bästis i samma ridgrupp. Varje månad ( har jag för mig ) så gjorde vi en ridgrupps-tidning som vi ritade, gjorde små rebusar, skrev texter om hästarna i stallet och typ hyllade det vi älskade mest i hela världen: Hästar och ridning. Jag kommer ihåg känslan när vi hade "tryckt" en ny tidning som vi gjorde i antal kopior så att hela ridgruppen fick några plus att vi lämnade några i stallet för den som ville ha det. Tänk vad obrydd man var när man var liten? 
Men jag kommer ihåg hur stolt jag var över det vi gjorde. Att sitta och knåpa ihop material på min bästis rum och sen se dom glada blickarna från våra häst-vänner när det kom ut en ny "tidning". 
Det som slog mig när jag kom på det här var att jag aldrig har sett mig som "kreativ" förrän typ halv-vuxen ålder. När jag ritade som mest i skolan. Att få skriva, underhålla lite i form av text och bilder här på bloggen är samma grej som då, bara det att jag då fick rita för hand och allt handlade om hästar, men nu så kan jag ta steget längre med kameran och mina ord. 
Ibland slåt det mig att folk faktiskt läser här. När någon säger att "jag brukar läsa på din blogg, den är mysig tycker jag" så slår det mig: Folk är faktiskt här inne. Samma känsla som med häst-tidningen: Känslan av att få producera ihop en tidning var större än att faktiskt någon läste och tyckte om den. Obrydd Camilla,10 år gammal! Åh vad jag önskar att jag hade kvar någon av tidningarna vi gjorde. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress