Camilla Norman

Det bästa jag har gjort i vuxen ålder: Ta tillbaka ridningen i mitt liv.
 
 
 
"Min" älskade häst. När jag red på ridskolan förut så hade jag en favorit som gick bort strax innan jag inte ville fortsätta rida längre. Eller egentligen så fanns det väl andra mysiga, men ni hästmänniskor där ute vet hur hjärtat går sönder lite den häst man klickar mest med blir såld eller går bort. Det känns skrämmande för jag börjar få ungefär samma "känslor" (sätter dom inom situationstecken för jag hör själv hur det låter haha) för den här herren: Akrobat. Han är tjurskallig, snäll, pigg, slö, en otrolig klippa men framför allt så litar jag på honom. Det är konstigt det där med personkemi. Många andra i ridgruppen ser vi vilka hästar som passar vilken person och jag hoppas att jag får den här underbara hästen för att vi passar ihop. 
Tänk att jag i somras satt och blev rädd av bara tanken att rida igen. Det var mer läskigt än vad det kändes roligt med ens idén att rida! Sen kom öppningen att jag kunde dela en plats i gruppen med en annan och då tog jag den, fort som tusan haha Det har varit för många år utanför stallet pga jobb och inte rätt tid i livet, men jag tror att det har lett mig till den här nuförälskade känslan som är i min kropp i flera dagar efter en dag i stallet! 
Förmodligen blir det samma sak om man tar tillbaka fotbollen eller simningen också. Att få lära sig något i vuxen ålder och utmana sig själv är en galen känsla. Vi har en ny ridlärare ( en tjej i min ålder som jag har gått tillsammans genom skolan med) och jag känner att jag utmanas i Varje.Jäkla.Lektion! Det är tufft, intensivt, spännande men framför allt otroligt roligt. I söndags jobbade vi hästarna på marken i början på lektionen, och för mig som är en sucker för samarbete mellan häst-ryttare så var det bland det roligaste jag har gjort! Jag har lite problem fortfarande med kroppskontrollen i sadeln ( sämre balans, min hjärna vet vad den ska göra men kroppen lyssnar inte alla gånger haha) men på marken känner jag mig säker och "ledare".
 
Jag har upptäckt Häst-knarket igen och det känns som att jag får en injektion med Häst 1 dag varannan vecka och hela min kropp strävar efter mer, och mer och mer.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress