Camilla Norman

Sala Silvergruva- En fantastiskt bit av vår stadshistoria
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Inte för att skryta på något vis: Men OJ vilken härlig lördag igår! Semester-känslorna stack stack ut i varje nerv i min kropp. Förmiddagspromenad i halvt sol/moln, lite prat med en granne på gården, Gruvan-guidning, fika-stopp efteråt, strosa runt lite uppe vid Silvergruvan ( det är en magisk plats det där ), det var ett bröllop som vi råkade gå förbi ( DET såg om inte annat magiskt ut!), en häst och ryttare som bara råkade galoppera förbi oss, pizza-middag i parken där det var den årliga kräftfångar-kvällen (dvs: prat med lite olika nära och kära), minigolf-runda efteråt och sen hem och läsa lite i min Jane Austen- Northanger Abbey + kunde inte slita mig från bilderna som jag hade tagit i Sala Silvergruva så jag satt med datorn resten av den vakna timmen. 
En SÅN lyckad dag! En dag med knappt något jobb-prat, en hel del friskluft men framför allt en lyxig
Syster-dag ihop. 
Sala Silvergruva är en sån där skatt vi har här. Jag var ner relativt mycket med skolan när jag var liten och då fick man promenera ner till 60 m. Nu har dom en 2-timmars-tur ner på 155 m vilket är så himla coolt tycker jag! Jag blir tyst som en mus och beundrar och suger åt mig all info som guiden pratar om. Jag tycker det är så läskigt att tänka på att folk faktiskt har arbetat i dom här gruvorna och satt sina liv på spel genom att elda, hacka och bryta silvermalm. 
Det är lite lurigt att försöka fotografera i bäckmörka gångar haha Det finns 2 rum som är uppvärmda och används på lite olika sätt. Igår skulle det vara en vigsel som sagt i Victoriasalen så dom gjorde iordning lite där medans vi var där, och dom höll på och sjöng och spelade på piano ( gåshuden och darrande underläpp var ett faktum haha). Det finns också en Gruv-svit som man kan sova över i under 1 natt. Det är "Aruba-fuktigt"där nere och gjorde min kameralins helt igenimmad, men ni ser ju lite ändå. Skulle ni vilja bo nere i Gruvsviten med ditt sällskap och en walky-talky? Jag skulle inte ens göra det om jag så fick betalt för det haha Det går väl an att vara i själva sviten, men toaletten är UTANFÖR i en av gångarna. Även om jag kunde ha med mig mitt sällskap ut som fick stå på vakt så skulle jag få lov att göra detsamma för den personen.. Stå ensam, med en ficklampa, 155 m ner i marken med mörka gångar överallt. Nej tack, det lämnar jag till dom modiga! Jag är alldeles för skrockfull och lättskrämd. 
 
Ser ni den lilla människan på sista bilden, vid stenen? Det är en fullvuxen docka som står där, fast i fjärran. Det säger lite om hur enormt hålet är! Tänk vad dom arbetade som djur på den tiden. 
Jag gillar förresten hur den 1:a bilden blev. Totalt misslyckad eftersom vi alla gick i trånga gångar, det fanns inget ljus förutom hennes fackla och några små ficklampor bakom mig, men den blev på något vis mystisk eftersom slutartiden på kameran är lång som tusan i den inställningen jag hade och vi rörda på oss. Hade jag haft en tri-pod ( en sån där trebent ställning) och tid att bara stå stilla så hade det kanske ha blivit en ganska så "klar" bild, men nu blev istället resultatet att det känns som att vi far framåt i hundra knyck! 
Det är en magisk värld där nere, är ni i närheten av Sala och vill ha en liten utflyckt: Ta en hit! Det finns turer som är barnanpassade, finns turer på engelska/tyska och handikappsanpassade en viss bit. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress