1) I hela min uppväxt har jag och min familj vandrat runt i huset medans vi borstar tänderna. Jag kommer ihåg att min mormor skrattade åt oss litegrann åt det. Nu har jag uppgraderat mig dom senaste 2 veckorna och dansar till någon glad låt medans tänderna blir rena! Det känns som ett bra sätt att avsluta en dag på, att bli lite dans-glad.
 
2) När jag blir nervös så somnar jag. Eller jag slumrar. Det är som att min kropp stänger av och låter mig vila mig igenom det som känns jobbigt för stunden. Hela min uppväxt genom stallet och ridningen har tillbringats måååånga gången i hallen hemma i huset med att sitta och gäspa medans jag sätter på mig utrustningen.
En gång när jag var liten blev jag så rädd av Jurassic Park ( min killkompis till granne ville att vi skulle se den och jag visste inte bättre) att jag somnade i badkaret tillsammans med min syster. Jag var kanske 6-7 år.
 
3) Jag har längtat ända sen förra hösten efter att få hitta galna halloween-sminkningar som jag kan få testa! Det var verkligen hur kul som helst att sitta och kladda med smink/färg i ansiktet och se hur ful jag kan bli haha
 
4) Får jag mys-feeling så kan jag sätta på julmusik redan i juli. Det finns få saker som gör mig så glad i själen som juletiderna! 
 
5) Jag har gjort en liten " mål-för-livet"- lista här i veckorna och klurat lite på vad jag vill med livet. Den lilla frågan. Ingenstans på listan finns det en punkt för familj/barn/giftermål. Det känns så avlägset och svårt att få till att jag inte vågar drömma om det ens. De flesta punkterna är saker jag vet att jag kan få till om jag VILL få till dom. Att hitta någon att spendera resten av mina dagar med är något man ska ha en oerhört tur i att få.
Min lista började ( inte så konstigt ) med : Att resa med glädje. Det får inte bli något jag gör för att rymma iväg från vardagen. Sista punkten är: Inte låta andras känslor påverka mig. Jag drar åt mig andras känslor som en svamp, så mår någon dåligt så mår jag dåligt med den. Jag försöker att mer och mer få in i min hjärna att jag stötta någon utan att för den delen tas upp av det, kroppsligt och psykiskt. " Det är inte min apa" är ett motto jag har haft sen ungefär förra hösten. Apan någon lägger i min famn genom att häva ur sig all skit på mig, den apan hänger jag lite fint tillbaka så att den får klänga sig fast på den personen igen. Det fungerar kanske 50/50 av gångerna! 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress