OMGIVEN AV IDIOTER

Jag är en Blå Person, men stänk av grönt och gult. Vilken är du?

En bok som jag har velat läsa lääänge är: Omgiven av Idioter. Jag har bara inte tagit tummen ur  ännu och har ibland tyckt att den har varit aningens dyr. Men dom senaste dagarna har jag lyssnat på den på Storytel och den här hur bra som helst! Visst, man missar övningarna som kan vara i boken, men det går bra ändå. Med en någorlunda självinsikt så förstår man ganska på en gång vilken man själv är. Vilken färg alltså. 

Jag är klassiskt grön/blå. Ungefär som resten av befolkningen. Jag är en eftertänksam person, har egentligen inget större behov av att hänga med folk ( även om det är roligt det med, med det fårstod ni kanske), jag är faktaorigenterad och jag gör helst ingenting i onödan ( klassiskt grön, dom andra är med på den blå sidan). 

Jag lyssnade på hur man konfronterar en Blå Person igår och kunde inte låta bli att skratta åt det. Det är SÅ jag. När någon kommer med kritik mot mig så dyker alltid frågorn: Hur, när och varför upp i huvudet. I vilken situation gjorde jag något galet? Vem tyckte något ?( inte som i att jag ska konfrontera denna, utan mer för faktas skull). Får jag ingen BRA kritik så kan jag inte ta åt mig av det. Det finns inget att riktigt ta på. Att bara säga "i vissa situationer" fungerar inte på mig, jag behöver en rak hand. "När du gjorde så där" lyssnar jag bättre på. 

Jag gissar på att jag har tendenser till gult också. Tar åt mig för mycket, blir känslig om någon blir för rak och känner mig personligt påhoppen. Ni kanske inser nu hur galet det blir tillsammans med den  Blå Personen som annars behöver raka direktiv. Jag känner ingenting, men samtidigt allting, i vissa situationer.

Mitt jobb tex tar jag på största allvar. När någon säger åt mig att göra något så GÖR jag det. Det kanske inte går undan, jag kommer inte släppa allt jag har, men det blir gjort och jag släpper det inte för att börja på något annat. Jag klarar väldigt sällan av att prata personliga problem på arbetstid, mer än 1-2 minuter kanske. Nu har jag ju ändå jobbat på samma ställe, med samma personer så pass länge att jag har min "plats" och därför vågar prata några ord utanför jobbrelationen. Men det tog mig ett tag. Jobb är jobb i mina ögon, och med tanke på att minst 30 kunder runt omkring mig kan höra på mitt "icke-jobb-prat" så finns det inte i min värld att göra ett "icke-jobb". 

Hur känner man igen en Blå Person:

* Gör ingenting hastigt. Allt kommer att ta tid, men det blir som sagt gjort. För mig tar ett arbete längre tid just pga att jag vill göra det ordentligt och ha fått lite efterforskningar i det. Tänk källkritiskt.

*PLANERA. Det har alltid varit mitt största ord när jag ska komma på vem jag är. Planering är A och O för att jag ska fungera bra. Här om veckan: Det kommer upp en lapp om eventuell jobbfest. Min första tanke är aldrig "Åh vad roligt". Utan den jag stod och läste lappen med sa jag bara: Men vart ska vi vara? Blir det mat? Vad ska vi göra? NÄR? Ja ni hör ju, med mig kan man inte göra något hastigt och "lite löst". När jag mår som bäst så får jag reda på saker och ting i några veckor i förväg, gärna månader, som jag kan få skriva in i kalendern och få det svart på vitt. Att få oväntat besök som ringer på dörren utan att ha sagt till är alltså inte min grej, men jag jobbar på det haha

* Kommer i tid. Jag ser till att planera HUR jag ska ta mig till platsen. NÄR jag bör börja cykla/åka/gå. Om det eventuellt kan bli någon försening, då slänger jag gärna in 5 min extra för sånt. När jag blir 5 min sen så skickar jag ett sms till den jag ska träffa och ber om ursäkt redan i förväg. That´s just me. Att komma i tid är i min värld lika med äkta kärlek, haha Då behöver ingenting OPLANERAT hända. Ja, ni hörde mig. Jag har planerat att komma i tid för att träffa dig, när du kommer försent/ställer in/ tar med en extra vän, då måste jag planera om och blir något irriterad över att jag inte har fått ställa in mig på det redan från början. För jag är anpassningsbar ändå tycker jag, bara ge mig lite tid först.

Jag har ca 2 timmar kvar in i boken och ändå har jag fått lära mig SÅ mycket om mig själv och inser varför jag inte går ihop med andra personer så som jag har tänkt mig. Vi pratar bara olika språk och tänker olika. Det har jag egentligen vetat om länge redan, men det är skönt att få det på pappret. Mitt jobb-Jag är ingenting mitt blå/gröna Jag klarar av, men jag har anpassat mig till det. Det finns inga rutiner, jag kan inte planera någonting, det är alldeles för många olika människor som jag måste kunna tas med och det går snabbt i svängarna. 

Men ens Jobb-Jag och Personliga Jag är nästan alltid olika. På jobbet är jag glad, framåt, pratar gärna några extra ord med mina kunder. Hemma kan jag gå en hel dag utan att säga ett ord. Båda två är Jag, men det är inte konstigt att jag behöver vila upp mig och ladda dom mentala batterierna ibland. 

Alla borde läsa den här boken. Den ger så många verktyg till hur man kan ta personer och olika situationer. När det krockar så krockar det rejält. Oftast får jag dåligt samvete och tar allting på mig, men istället kanske jag bar kan tänka att vi är olika. 

Har ni läst den här boken? Vad tyckte ni om den? 

PS. Jag hoppas förresten att ni förstår att det här är beroende på situation och dag.
Att jag har lätt för att anpassa mig och måste tvinga mig själv att göra saker jag inte är van vid. Hela resa-utomlands-prylen är bland det jobbigste i planeringen, men det bästa jag vet att göra! 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0