Turning of the tide

 
Efter gårdagens ridlektion så kan jag med handen på hjärtat säga er en sak: Det är i stallet och i sadeln jag hör hemma. Gymmet är kul på sitt sätt ( har plan på att köpa gymkort i veckan, ska bara få till det också) för det är utvecklande som så att egot blir bättre iom att du blir stark/uthållig. Yogan är otroligt bra för hela mig. Min själ, min stela kassörskekropp och för mitt inre lugn. Men att få rida och få samspelet mellan häst och ryttare. OJ! Jag flög på stora endorfin-moln igår i säkert 3 timmar efter ridningen! För vet ni vad? JAG HAR HOPPAT! Jag visste att det var hoppning på schemat och jag fick en annan häst än planerat så min plan var att få bommar på marken att få öva upp min balans och takt igen. Jag har inte hoppat ett endaste hinder sen 2008 då jag slutade att rida! Och igår hoppade jag 3 små skutt i en 3-serie med hinder. Eller ja, 9 skutt blev det allt som allt. 
Jag är hur som helst HUR stolt som helst över mig! Min lilla bestämda dam till häst har en förmåga att bli lat och det jag hörde av resten av ridgruppen och ridläraren var bara "driv, driv, driv". Hon har varit med i stallet så pass länge att hon vet när hon kan bli lat. Men jag fick oväntat nog igång henne och vi blev peppade på det här båda två! Ja alltså ni. Som en tjej på tv3:s DET STORA HOPPET sa i synken på programmet: "Vad gör alla andra, som inte håller på med hästar, med sin privattid?" När jag stod i duschen så kunde jag nästan tycka synd om er där ute som är rädda för hästar eller som tycker att hästsporten är töntigt. Ni får ju inte vara med om den här euforiska känslan som kommer när samspelet klickar mellan hästen och dig själv, och för det tycker jag synd om er haha
Efter det här halvmeckiga året så känner jag mer och mer att tidvattnet håller på att vända. Att jag tog mig i kragen och bestämde mig för att rida igen var långt ifrån självklart för mig. Jag var inte i rätt plats i mitt liv just då. Men nu är det som att jag inte har gjort någonting annat! Det är i sadeln jag hör hemma. Det fyller en med så mycket må-bra-känslor i hela ens väsen att det känns som att man ska kunna spruta eld efteråt. DET är en cool känsla. Plus att här har jag en träningsgrej där jag inte får ont i min armbåge på nolltid. Trots det sitter jag med träningsvärk i hela ryggen, lite i bålen och i benen. Som efter ett rejält träningspass, men då hade jag haft garanterat ont i min golfarmbåge. Det känns som att jag har vunnit högst vinsten i livet igen. Utan att överdriva.
 
Nu: Jobb. Jag känner att jag är kvar i min euforiska bubbla, så idag kommer ingen att kunna säga något dumt till mig, för jag är inte mottaglig för sånt idag! 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0