Nu kan det bara bli bättre


Jag anser mig själv ha en ganska så stor smärttröskel trots allt. Jag klagar inte så ofta när mina fötter är fulla med stora blåsor efter en weekendresa. Jag körde på mig själv med en stålbur (postnord-bur på jobbet) och min fotknöl blåste upp sig rejält och jag kunde inte springa på x antal månader efter det. När myggorna/ knotten biter MIG och inte min syster och det alltid är runt mina fötter så smörjer jag på bra salvor, sätter på min strumpor och kanske ene plastpåse runt fötterna. Jag vet inte hur många gånger som jag har suttit i kassan på jobbet med anklarna virade med vått papper för att kyla ner mina bett. Min armbåge gick jag med i x antal månader med finterspetsar som domnade bort, utan att ( dumt nog) ta tag i det. Jag är en " det-går-nog-över-snart"- tjej. Allt går ju över i sinom tid och det är inte värt att klaga så mycket över det. Jag meddelar lite tyst till min syster utifall att det är blåsorna på fötterna som gör att jag inte kan gå så fort eller kanske vill ta tunnelbanan istället för fötterna. När vi tappade bort oss en förmiddag i Barcelona i somras så hade jag fel kläder på mig och fick riktigt jobbiga brännsår på insida lår ( höj handen alla ni som inte har ett populärt thigh-gap!), men jag löste det med tejp, salvor och mina fantastiska löpar-shorts resten av Barcelona, jag visste ju att Menorca om några dagar skulle bli lugnt och skönt så det fanns gått om tid att läka.
Men nu, med den här konstiga reaktionen på kroppen så börjar jag bli trött. Överjordiskt trött. Något stämmer inte i kroppen just nu och igår fick jag nog. Efter en relativt kort dag på jobbet så kom jag hem och det ser fan värre ut än någonsin! Svullnaden från anklarna upp till jumskarna var inte att leka med. Jag har börjat få lite mer på mage och armar också och jag är livrädd att det kommer upp mot ansiktet till slut. Min trötthet kunde bero på allergi-tabletterna som jag hade tagit i 2 dagar nu, men värst är nästan att hela huden dunkar och "puttrar". Just nu känns det mycket bättre så jag är vid god mod, men det är pg.a. att jag har en HEL tub med hydrocortisonsalva insmord över halva mig haha Det värsta är att jag överdriver inget och kryddar inget extra här, dom här grejerna jag pratar om är min vardag som jag får ta tag i när det råkar komma! Jag vet bara att jag är ödmjuk över att kroppen inte alltid gör som man har tänkt sig och att man ska ta hand om den på bästa sätt. Typ som att alla mina solskyddsfaktor under 10 har slängts, man blir brun och fin ändå. Varje dag fram tills igår trodde jag på allvar att det var solen som hade förstört mig, men mer och mer tror jag på en allergisk reaktion av något slag. Att kvinnan på 1177 tyckte att det lät som det gjorde mig både glad och lugn. Att få vara i solen och njuta av den är bland det bästa jag vet och katastroftankar som " nu blir det aldrig mer en solresa utomlands" fanns helt klart i huvudet under 1 veckas tid. Min hy har alltid varit väldigt känslig, och jag är alltid medveten om att det kan slå ut på olika sätt.
 
Men. Om 1 timme ska jag få gå och kolla upp det här och ingen är gladare än jag över att ha fått en tid så pass fort! Nu tar vi tag i det här så att jag kan bli mitt pigga jag igen. Jag vill kunna jobba igen och känna glädje i det. Känna mig snygg igen. Kunna träna igen ( ironiskt nog så vill jag träna mer än någonsin bara för att jag inte har orkat/ kunnat haha) och jag vill ha en sommar framför mig med inga tankar om att skuggan måste följa med mig vart jag än går. Så, nu kör vi!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0