Midsommaräng

 
 
 
 
 
Heeeej! Glad fortsättning på er! Hade ni en mysig Midsommar? Jag har haft 2 lediga dagar nu som jag har hunnit vila upp mig lite på, men nu sätter allvaret igång med allt vad jobb på sommaren heter. Det brukar vara fullt ös sommar-tid på mitt jobb och jag tänker göra allt i min makt för att vara den glada tjej jag är! 
Jag är bara människa och gör min fel, men jag kan bjuda på en bra stämning runt dom jag jobbar med. Det förtjänar mina bästa kollegor/vänner på jobbet. 
Min Midsommar var lugn och skön. Midsommar/påsk/jul-lunch med en supergod drink som min bästa pappa svängde ihop och sen grillat på kvällen. Jag var inte på mitt bästa humör (nervös av någon anledning igen) men vi fick till en mysig dag ändå! Midsommar är inte en högtid jag känner "måste firas" utan får jag lite mat, kanske lite blommor i närheten och något slags sällskap så är jag mer än nöjd! 
Hur firar ni Midsommar? 7 blommor under huvudkudden? 5-kamp? I min familj har vi aldrig riktigt "firat" det och jag är inte jätteinne på det där med att supa skallen av mig under en högtid, så för min del är Midsommar en mysig dag då man kanske kan få umgås med folk man älskar. 
 
Ps. Jag har bestämt mig för en grej. I drygt 10 års tid har jag ätit p-piller av den enkla anledningen till att jag är ett kontroll-freak och vill veta när, var och hur min utomlandssemester kanske kan bli förstörd av mens. Men priset som jag tror att jag får betala är en SJUKT nervös känsla i kroppen, ingen vidare matlust, viktuppgång, vill inte socialisera mig och kan gråta när som. Eftersom jag blev tvungen att byta sort här i julas och jag märker av humöret mer än någonsin och en sån enkel sak som att sitta och fika med min familj kan göra mig riktigt nervös, gör att jag funderar på vad i helvete det är vi tjejer måste trycka i oss. Så: Test-period Inga P-piller börjar från och med nu. Vad har ni för erfarenheter av sånt här? Det är ju ändå hormoner som vi leker med. Jag har ändå inget fast förhållande så i mitt fall: Vad är det värsta som kan hända av att sluta? 
Berätta gärna hur det går för er? Jag har haft en bra tid fram tills ca -34 månader tillbaka och jag måste tro att det är hormonerna som spökar så att det inte bara "är sån jag är" nuförtiden. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0