Det är okej att vara lika glad i choklad som att springa 1 mil

Phu! Där var tvätten fixad, kroppen fick sig en genomkörare, maten är äntligen äten och nu sitter jag här med en skön känsla i kroppen. Jag fick ett sånt påslag av endorfiner efter träningen så det var inte sant! Jag kallar mig inte själv en "tränande person" just för tillfället och har exakt lika svårt som resten av er där ute att faktiskt vilja gå och träna. Säg att 4 av 10 gånger så springer jag nästan dit för att jag VILL göra det. Men jag vet att känslan efteråt är helt otroligt skön och jag mår psykiskt bättre av att ha fått svettas lite. Jag började passet med 20 min löpningsintervaller och sen blev det ett intensivt 40-min-pass för rygg och lite baksida lår/rumpa. Alldeles precis vad jag behövde för att bli pigg igen.

Men en sak som jag vill lyfta upp lite här: Jag vill inte att ni där ute som INTE tränar ska känna er dåliga eller pressade till att man "ska" hinna träna. Träna, som i att ni gör vad tusan ni vill för att aktivera kroppen. Inte bara att springa till gymmet och lyfta vikter. Jag vill motivera er till att man kan få vara nöjd med det lilla man gör och inte känna sig stressad över att alla killar och tjejer där ute är disciplinerade till att träna 7 dagar/ vecka + promenader. Det är okej att vara nöjd med det man råkar få till. Förut ville jag ha 4-5 pass på gymmet och kunde bli stressad om jag inte fick till det. Men vet ni vad? Jag får ut mer av min träning idag när jag faktiskt tycker att det kan vara roligare att träna lite då och då istället. Muskler och yta är inte allting. Träning är ju framför allt till för att vi ska må bra i längden. Vilket mål man än nu råkar ha med just det.

Jag kallar min inte för en tränande person, utan jag är en person som råkar tycka att det kan vara roligt att röra på mig ibland. Är det ena veckan 3 pass på gymmet så är det okej med det, men är det att "bara" ta promenader utomhus och kanske springa 1 gång så får det vara så. I dagens samhälle ska man vara så målinriktad med sin träning och känna att man aldrig kan vara nöjd med sin prestation, men det är okej att vara nöjd.

Jag själv är nöjd med den jag är. Punkt. Jag är lika nöjd med den vikt jag kanske har idag så som jag är om jag har gått ner 5 kilo. Vem jag är som person säger inte något om min kropp. Jag försöker vara minst lika peppande och glad mot andra som när jag väger 5 kilo mer som när det är 5 mindre. Det finns så många där ute som putsar på den perfekta ytan om att man ska hinna med sitt jobb på fulltid, rodda flera barn, ha ett fint hus samtidigt som man ska ta sig till träningen 5-6 gånger/ veckan. Men vi vet inte baksidan. Det kan finnas något där som vi inte vet. Både på dom som väger mer och på dom som är smala. Vi ser en kropp på Instagram/sociala medier, men vi ser inte vad som gör den till just den kroppen. Skulle jag tvinga min kropp att gå ner dom 15 kilona som förmodligen är min övervikt så skulle jag IDAG få ett stresspålag utan dess like. IDAG klarar jag inte av att bli stressad på samma sätt som jag klarade av för 2-3 år sen. Den där perfekta fitspo-kroppen som flyger förbi på Insta kanske har svälts ner, den där perfekta rumpan kanske har varit på besök hos doktorn och den där perfekta solkyssta kroppen kanske har blivit till genom "barbie-drogen". Ingen av oss vet vad baksidan är på den "perfekta människan".

I Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här egentligen. Bara att visa upp att jag, som kanske kan få någon där ute att känna sig sämre, ska veta att min mening aldrig är att få någon att må dåligt. Jag är som du, minst lika lat och hänger gärna mer i soffan än på gymmet. Det gäller bara att göra några val som man vet kan vara bra för ens inre, och yttre. Jag älskar känslan av endorfiner lika mycket som att jag gärna myser ner mig i soffan med lite godis, ett glas vin och en film på tv. Det är okej att vara lika glad i choklad som att springa 1 mil. Vi måste sluta jämföra oss med vad andra råkar göra. Vi alla är bra så som vi råkar vara! Jag själv valde att avfölja vissa inspo-brudar på instagram just för att jag blev mer ledsen över mina egna prestationer än vad dom inspirerade mig. Tjejer(oftast) med kroppstyper som jag aldrig kan varken banta mig ner till eller träna mig till. Vi alla har olika förutsättningar och så är det med den saken haha


PS. Blev det så där flummigt igen? Jag kan erkänna att jag var hungrig när detta skrevs och tidsinställdes haha 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0